GENERATIONSPROBLEMATIK.
Jag har skrivit om det förr. Mina föräldrar var 30- och 40-talister. Farsan född -37 och morsan -42. Det satte grunden för deras värderingar och normer. De växte upp i ett Sverige, förskonat från kriget tack vare tyskvänlig kung och en patetiskt livrädd skara politiker, som snabbt lyckades dra igång välfärdsstatens alla ekonomiska fördelar. De fick utbildning, jobb och boende. Man blev lycklig av ABC-området och man valde att flytta ut i nybyggda förorten, där 50- och 60-talslivet lullade på i orangea färganalyser...
Pappa Pu lånade stora pengar och byggde lyxvilla, Mamma Mu vidareutbildade sig och öppnade ett litet företag och allt var bara gullgull.
Och i detta gullgull växte jag upp.
Jag hade väl ett annant ingångsläge kan man säga. Sladdis och fick precis vad jag ville och pekade på. Japp. Vi 70-talister är ju som bekant otroligt bortskämda och giriga, eller hur?
Att våra föräldrar pissade på sin föräldrageneration och slängde in dem på ålderdomshem eller långvården, det kan knappast vi barn läggas till last för, och som man bäddar får man ligga, heter det väl? Jag har i alla fall sett till att bädda min säng själv, och tar absolut ansvar för allt jag gör och säger. Till skillnad från till exempel min halvbror (ja, farsan var ute och spred sina gener lite här o där...), som växte upp på 50-talet. Och även min helbror, som föddes -61.
Ingen av dessa har förmågan att tala sanning. Att stå för sina handlingar, eller att verkligen hantera konsekvenser som kommer ur deras handlande.
Jag tror definitivt detta är en generationsfråga.
Mina föräldrar roffade åt sig av allt och lämnade väldigt lite över åt andra, oavsett om det handlade om föregående eller kommande generationer.
Mina bröder, födda på 50 och 60-talen, lärde sig att dölja sanningen, blåneka och ducka för alla konsekvenser.
Jag själv, född 1970, lärde mig att stå för vad jag tycker, tala sanning och leva med mina handlingar.
De sippa kärringarna som befolkar Internet här och var tror jag är födda vilken dag som helst före 1 januari 1970. Tyvärr. Och skulle det nu trots allt vara så att någon är född senare än dess, och ändå sitter och formulerar dessa mycket märkliga kommentarer (på bl.a. Newsmill), då är det hela så otroligt tragiskt.
Den radikalfeministiska rörelsen i Sverige kommer att dö. Tyvärr. Den ideologin förminskar mänskligheten, låser tanken och gör att individen skrumpnar ihop.
En alldeles vanlig tjackhora sa en gång, angående ordet "fitta":
"Det är skillnad på att ha en och att va en!"
Ha en bra dag, vänner & bekanta!
